Blindstyret

Åh, jag är helt uppspelt. Jag och Linnea tog ju klass nu ikväll och OJ, vad jag har saknat dessa klasser. Tack, tack, tack Joao. Vi låg som två strandsatta knubbsälar som inte fått luft på länge efteråt. (Med en liten gnutta överdrift). Hans klasser var bland annat anledningen till att jag älskade att dansa förut. Man krigade, man kröp ut ur salen. Jag älskar fortfarande att dansa, mer än något annat, men gnistan försvann ett tag. Nu ikväll blev jag verkligen påmind om hur otroligt kul det är. Joao inspirerar. Jag vet inte hur eller varför, det bara är så. Det har han gjort från första dagen jag satte min fot på Marikas dans och modestudio. Plus allt pepptalk jag och Linnea hade efter klassen gjorde mig mer taggad.
Jag har haft riktigt grymma lärare genom åren. Jag kommer ihåg vartenda namn också. Alla är värda att lägga på minnet just för att de hjälpt mig att forma mig till den dansare jag är idag. Och tack till Marika också! Det var på hennes skola jag för första gången insåg att det här vill jag fan hålla på med.